I mitten av allt sitter jag klumpig

och osynlig

de andra arbetar åror

säkra på vart krusningen i vattnet skall föra dem

Blickar ovetande ut mot dimman lagd över vattnet

kramar vattendropparnas, småttingkroppar

i hopp om att de ska viska vilken väg jag skall ta

Men de viskar enbart åt mig

att hoppa ner under ytan tillsammans med dem

och leka tills luften tagit slut

Antar att Det är på den vägen jag Skall gå