I nattens dunkel, när stjärnor ler,
där mörkret tyst omsluter livets strid,
finns vänskap som i hjärtats famn består,
ett ljus som värmer genom tidens id.

Som vinden kysser trädets mjuka blad,
är vännen där i stormens vilda dån.
När stegen sviktar, bärs du av hans rad,
en skugga som ger svalka under mån.

Ej rikedom kan väga tungt som den,
en pärla djup i själens innersta hav.
Som elden glöder, stärker oss igen,
en kraft som bryter mörkrets kalla grav.

Så må vi vårda denna skatt vi har,
en evig tröst, i livet underbar.