Du säger att det är av kärlek



Med dröjande steg
längs remsan mellan det osagda,

förbi molnens närhet,
genom tankens spröda etsningar,

balanserar du avskedets kil på existensens sköra lina.

I en förkortad framtid,
svept i kärlekens värmande slöja,
ringlar sig de kyliga avstånden allt glesare.



Din närhet tar jag för all tid självklar