Sylvassa gallerspjut pryder mina väggar

formade likt munnar

gapande

oändliga avgrundsmagneter

dolda skrik gömmer sig där i

dess hypnotiserande åsneskri

tvingar mig till sig

jag går närmre

förundras utav dess ödslighet

Jag skriker

men skriket fastnar i halsen

kvävs på vägen ner till bottnen

där jag sedan ligger i trans

tills döden funnit mig

och jag äntligen kan återvända

hem till stallet där jag föddes