blod

droppar nerför smutsig vägg
stelnar
bildar ett mönster
av det som borde vara ditt liv
men nu är din död

livlösa

blickar dina ögon framåt
mot den värld
som nyss var en scen
i din egen teater
som inte visas mer

slappt

ligger din kropp i en hög
halva kroppen på trotoaren
andra halvan på trafikerad gata
men det berör inte dig längre
du finns inte mer

död

är också ett tillstånd
för dig det sista
för flickan som gråter vid din kropp
det enda relevanta
för framtiden

blod

färgar den grå vägen
flickans tårar sköljer den åter ren
lukten av död
krig och förödelse

för dig är det slut
men ändå fortsätter det förevigt
kvar finns bara ditt mönster
på en tegelvägg