Från mitt hjärta till ditt
går en väg ingen ser
men alla som vandrar
känner underlaget–
mjukt som en förtrolighet
fast som ett löfte

I mitt sätt att se dig
finns en fråga som andas:
Vem blir du med min kärlek?
Vem blir jag med din tro?

Alla ord jag inte hann säga
blir tystnader du fyller
med ditt eget väsen
Alla sår jag inte hann läka
blir stjärnor på din himmel

För kärleken är ingen spegel
som kräver likhet
utan ett frö som blir
just den blomma det blev
i mötet med just din jord

Och i dina ögon
ser jag mitt eget väsen
på nytt– omskapat
i ditt unika ljus