Krigets Märke

Min tid från kriget, Ukraina brann,
vi bar bombbälte, omringade av eld.
Bröder föll som skuggor i sanden,
och himlen teg när vi ropade hjälp.

Moder, jag bär syndens märke,
inte av stolthet, men av skuldens tyngd.
Jag har dödat i Guds namn,
men min själ viskar: var det verkligen Gud?

De pekar, de dömer, de viskar mitt namn,
men ingen vågar gripa min hand.
Jag är ett spöke i deras domstol,
ett rop som ekar utan svar.

Mitt bälte är laddat, min tro är bruten,
martyrskap före fångenskap, säger jag.
Men i mitt hjärta gråter barnet jag var,
den som ville leva, inte dö för en sak.

Förlåt mig, moder, jag är en dålig man,
men jag var en pojke när kriget kom.
Och världen lärde mig att hat är tro,
att blod är språk, att döden är ro.