Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... kära läsare nu är ni här i närvaro tillsammans med mig... vad vill jag förmedla, vad vill jag bjuda på och vad önskar jag själv då?... jo att allt det jag har lärt skall vara mödan värt... den kunskap och visdom vi alla samlar på under livets gång behöver få vingar... ibland bär våra ord till en annan för att trösta, ge hopp eller som förmaningar... andra gånger bjuder vi  andra våra klokskaper och visdomsord... och för den vi ser misströsta vill vi skänka hopp... den som inte vet hur ger vi omedelbart råd... men allt det tas inte alltid väl emot... det gör ingenting att det faller bort hos någon annan vad vi vill väl... för en dag i nöden kommer det ändå att vara till stöd... därför har Älvan Segloria kommit för att stanna... hon vill bara finnas där för sin son, inte ändra något eller forcera honom bli någon han inte är... så därför mina kära vänner delar jag denna julsaga... även om någon inte är mottaglig just nu, idag så finns sagan kvar här för alltid så att de som behöver, när de är mogna kan läsa och förstå... och se den omsorg jag har för dem... då blir de trygga i vetskapen om att jag aldrig lämnat dem utan alltid stannat kvar...

UPPTÅG I JULEÅ lucka: 

... alla somnade ovaggade den kvällen på Tomtegården... men Rurik Stålfåle var rastlös... Staffan Stalledräng vakade över Rurik hela natten... och han fick i början av kvällen sällskap av Nisselina och Ika... de fick låna Staffans stjärnkikare för att skåda emot en "stjärn-ring" som uppenbarat sig på himlen... Staffan och Rurik såg också fenomenet som ingen av dem trots sina långa liv hade sett förut... vad är detta för ett slags tecken Staffan? frågade Ika... det har jag inte riktigt klart för mig men om jag skulle gissa så är det inte vad vi tycker oss tro att det är... vi ser det som stjärnor uppe i himlen långt borta,  men det skulle lika gärna kunna vara något som är närmre! sa Staffan eftertänksamt och gestikulerade yvigt ja så att han till och med gjorde en buckla i traktorn... Rurik Stålfåle mullrade till... hör du Staffan din "blessyr" nu får du vara rädd om det lilla som finns kvar av mig! sa han och skramlade till... precis då tittade Älvan Segloria ut ifrån den lilla vindsluckan... hon lös upp för en kort sekund och sedan sa hon... Rurik nu är allt, nästan allt bra igen! och så försvann hon in och stängde luckan tyst... Staffan kollade på Rurik... nu blev han förvånad må ni tro... men Rurik hur känner du dig nu? sa han glatt... vad då? Rurik hörde att hans skrovliga röst hade försvunnit... men kolla, jag ser ju ut som ny! skrattade han till så det klingade över nejden... Ika och Nisselina skrattade och gratulerade Rurik med att stryka på den nu glänsande blåskimrande lacken... vi går och lägger oss nu, vi ses imorgon! sa dem i kör... godnatt flickor! svarade Staffan och Rurik...

... Staffan kopplade på plogen på Ruriks kofångare... han gladde sig åt sin fina gamla, nej förlåt nygamla traktor... Rurik Stålfåle nu passar namnet dig som handen i handsken! sa Staffan uppmuntrande... ja Segloria lagade hela mig, eller hon helade mig och det är helt otroligt! sa Rurik nöjt och med tacksamhet i rösten... Ugglan Skuggan tittade förbi och slog en lov runt Rurik hoandes... ho ho wow wow ho ho! ugglan fann inga ord... Rurik tackade med att böja sig ödmjukt fram... Ugglan verkade som om han också ville veta vad det var för ett fenomen på himlen... men han flög in igen med lätt sänkta vingar... denna natten funderade Staffan på vad för krafter som kommit över Rurik... men han märkte att dem hade inte lika stor påverkan på Rurik då han var i sällskap med andra... han funderade även på ensamhet och vad den gör med individen... och då kom han att tänka på Ika och Nisselinas pappa, han var ju ändå en av hans stalledrängar, och han ville se hur han hade det... då bestämde han sig för att åka en sväng med Rurik nästa dag och hälsa på... kanske skulle han hämta flickorna efter skolan och göra en utflykt tillsammans?... ja det kändes som en god idé... samtidigt slumrade Staffan till... då smög tre råttor in under Ruriks motorhuv och klättrade in... Rurik sov så han märkte inget... Husbockarna patrullerade Tomtegården men råttorna märkte dem aldrig... ja vad var det för ena figurer och vad ville råttorna med Rurik mån tro... och skulle utflykten Staffan ville göra bli av?... fenomenet på himlen vad var det för någonting egentligen... ja nu fanns så många frågor att besvara men det får bli morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsning

applåder och bokmärkning!