Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... någon väver in löftens guldtrådar... då de inbefrias broderar  de tron på löftets  magi... förväntan spirar i var mans inre... så finns det dem som inte håller vid sitt ord... då suckarnas tid på jorden sliter guldtrådar bryskt ut... på ordens magi det tar slut... kvar blir berövad tillit... därför lova inte något som du ej kan hålla... överraska istället med vad du i nuet kan inbefria... lova inte något till någon som tror på ditt ord om löfteskrossaren råkar vara du... för en gång det tindrade så fint i ögonen... när tindret släcktes såg du aska... så varför lova runt och hålla tunt?... tänk på att i glädje ska alla i livet få traska... ja lova endast det du hålla kan...  visa att du bryr dig genuint om andras bästa...  så lär utav hur det känns att ett löfte inbefriat få... i ljusa dagens timma låt dig inspireras... känn lyckan som dig nå... du kan förändringens vind förnimma, ja låt ett löfte inbefrias - visa att du är en att lita på...

UPPTÅG I JULEÅ lucka:10 

... så fortsatte skoldagen med ett fullspäckat schema i Tomteboskolan... ja vilka hektiska dagar det varit i Juleå... molnen skingrade sig och en snöspegel reflekterade solstrålarna...  då strålarna lyste in i den vita snön och blev det dubbelt så ljust... skolbarnen satt och kisade i skolbänkarna... fröknarna fick dra för gardinerna... men som det nordliga land ovan Polcirkeln Tomtelandet är blev det snabbt mörkt igen då solen försvann redan 12.04... fröknarna var tjatiga tyckte Ika och Nisselina... de bara tjatade och tjatade om gångertabellen och verb och substantiv... och inte nog med det utan hemkunskaps lärarinnan tjatade om hur viktigt det var med hygien... och att man inte skulle ha för mycket socker och salt... Ika viskade och Nisselina tasslade tillbaka hela dagen lång... ja för det var en lååååång dag... kanske en av årets längsta... efter allt som skett i dagarna var allt så jobbigt med att sitta stilla... både Ika och Nisselina och alla deras klasskamrater ville ju förhöra råttorna... fröken Lisa Gren hade satt de tre råttorna i en bur som nu stod i rektorns kontor... saker och ting var som förbytt med skolans populäraste elever som nu plötsligt blivit Ika och Nisselina... helt tvärt om emot förut... det nyttjade dock Ika till sin spets... killarna sprang efter henne och skulle fixa allt hon bad om... Nisselina skrattade åt det hela och unnade sin syster uppmärksamheten... äntligen! utbrast Nisselina då det ringde ut för dagen... de hade fått löfte av rektorn att ta med råttorna hem efter skolan... men rektorn hade ändrat sig och var mycket envis... han ville inte ge med sig... så flickorna fick ha tålamod... 

... alla elever hade nu samlats på skolgården vid grinden för att gå hem... men först ville de umgås lite, kastade snöboll och rulla i snön... några frågade på och ville höra om alla upptåg som Ika och Nisselina varit med om... men de båda var jätte trötta och ville bara hem... precis då kom Staffan Stalledräng med Rurik Stålfåle... barnen ljublade och hurrade för de tyckte Rurik var så fin och cool... Rurik sträckte extra på sig... hej flickor nu ska vi ta oss en sväng till er pappa! sa Staffan glatt... ja vad kul! svarade Ika begeistrad... ja, men först måste du prata med rektorn Staffan! sa Nisselina bestämt... ja, ha? svarade Staffan undrande... ja rektorn vill inte ge oss råttorna! sa Ika surt... råttorna? eh vilka råttor? sa Staffan begrundande... ja råttorna som gömt sig i Rurik Stålfåles motor! sa Nisselina med ett självklart tonfall... Rurik Stålfåle började genast darra så muttrarna nästan skakade loss... lugn nu, Rurik, råttorna är i bur! sa Ika stöttande... Rurik pustade ut... vilken tur! sa Rurik lättat... Staffan talade med rektorn som gav med sig... Nisselina tog emot buren och kollade förmanande på rektorn och råttorna!... nu sköter ni er, för annars! sa Nisselina strängt... råttorna kved och pep och reste ragg... inte den tonen! sa Ika vresigt till råttorna... Staffan bara tänkte vad är det här?... ska vi ha råttor nu också? ja ja... Staffan satte alla i rörelse med en gest, kom nu så drar vi... Rurik Stålfåle varvade motorn medan barnen gladde sig och sprang efter ekipaget en kort bit... nu ska vi ta reda på mer med hjälp av er pappa, eller hur flickor?... han är en riktigt smart grabb! sa Staffan och sträckte över varsin polgagriskäpp och pepparkaksgubbe till dem, som Farmor Ida (mamma till Tomten dvs Nisselinas morfars mor), Tomtemor (Tomtemormor till Nisselina), Nissan (mamma till Nissleina), Ängla (mormor till Ika) och lilla Ängeln (mamma till Ika) gjort till dem... tack, åh så gott! sa systrarna i kör... Nisselina såg verkligen fram emot att träffa pappa... men Ika var lite tyst... hon satt med råttorna  i buren i sitt knä och försökte förstå vad de sa till varandra... men vare sig hon eller Nisselina kunde förstå ett pip... och råttorna själva de förstod inte heller ett pip... Nisselina och Ika undrade om deras pappa skulle kunna hjälpa dem... precis då såg de den klara stjärnhimlen... kanske kunde pappa lösa gåtan med stjärnringen?... eller kanske svara på vad det var för magi som for runt i Juleå?... och ifall råttorna var farliga?... ja nu hopade sig frågorna igen... men svaren får vi vänta på till morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

... EN MANING TILL ER ALLA... LOVA ALDRIG MER ÄN NI KAN HÅLLA... DET FÅR BÅDE DIG OCH ANDRA ATT KÄNNA TILLIT TILL VARANDRA!...

Tack på förhand för läsning
applåder och bokmärkning!