Välkommen på äventyr i Juleå!

godord till behövande...

... vart tog kraften, orken och lusten vägen?... ni vet den där känslan då luften går ur... man pyserihop som en tömd ballong... det händer oss alla men det är roligt att tänka sig att det händer med någon högt uppsatt... exempelvis ett kommunalråd, en präst eller en vetenskapsman... för dessa tycks vara evigt fyllda av kraft och styrka att evigt stå på... men jag har nog fel... varje människa kommer förr eller senare till ett tillstånd där orken tryter... så hur behåller vi oss styrkta?... ja vi får väl sköta om oss ordentligt, äta regelbundet, sova i tid och akta oss för onyttigheter... styrka och kraft kan simuleras, det kan underhållas och det kan sina... bara du vet hur du vill ha det!...

UPPTÅG I JULEÅ lucka: 16

... de lyckades till sist fånga in husbockarna... men det tog sin lilla tid... Anden i gylleneskrinet suckade över sina försvagade krafter... eller egentligen var det styrkan som sviktade... styrkan att våga trotsa rädslan att göra fel... men så kan det stundom vara även för någon så stark som en Ande... men detta hade Anden aldrig varit med om förut att han stod stel inför ett faktum... Tomtefar försökte peppa Anden... du kan väl snälla försöka ge mig tillbaks min bror, han betyder så mycket för mig! san han och tittade på råttan känd som Gallen... Anden försökte men nej han klarade inte att häva den mörka kraften... bra försökt Anden! sa Corona både bittert och surt... ja Corona gillade inte att se besvikelse... han som själv ville kunna trolla och göra andra till lags... Ika och Nisselina gick runt och funderade på vad de kunde hitta på... då kom Ika på att Ängla hennes mormor kunde ju häva trolldom... så de sprang genast till henne... Jo jag kan häva trolldom! men inte bestämma vem som skall befrias... mina makter sträcker sig endast till den värst drabbade! sa Ängla förklarande efter Nisselina frågat... jag försöker så får vi se hur det går! sa hon och ett ljust sken lyste upp...

... Rurik Stålfåle började få tillbaks medvetandet... han hade känt sig orkeslös och liksom fryst till... sedan hade det bara blivit svart och så nu vaknade han i ett fullständigt kaos... han ursikljde i kakofonin en särskilt bekant röst... det var Krulf... Rurik Stålfåle brukade få motorn fixad av Krulf så det var en speciell person för honom... Rurik hostade till... han kände bucklorna och såg leran över hela sig... precis då vände alla blickarna emot honom... Rurik blev till sig av nervositet... så han skakade så det skramlade sådär igen... Rurik, Rurik kära fina underbara Rurik! ropade Ika och Nisselina... Tomtefar kramade om Krulf som stod i trasiga kläder och frös... kan vi gå in brorsan?! uppmanade Krulf... så gick dem in... nu stod Ika och Nisselina tillsammans med Staffan, Nissen och beundrade Rurik... tar du oss till skolan i imorgon Rurik?! frågade Ika... ja självklart gör jag det! svarade han dröjande... han reflekterade över sin  röst hur den var skrovlig igen... det tänkte Ika och Nisselina på... under tiden de stod där tysta och funderade över det dök Dessi upp... jag kan inte förstå detta, Rurik vaknade, Krulf förvandlades tillbaka, Anden har inte trollat, ... , nej jag förstår inte varför jag inte fått till baks mitt forna jag? sa hon besviket... Tomtefar kom ut... Ängla tack snälla för din hjälp, kom här ska du få en riktigt stor kram! sa han tacksamt... Ängla ställde sig bredvid Tomtefar och så kramades de... alla ni som kämpat idag nu tar vi kväll eller hur?! sa Ängla... JAAAA! ropade dem alla i kör... för nu var de helt utchasade... men hur skulle det bli med Dessi?... och vad hade orsakat Rurik Stålfåles förstening och husbockarna galenskap?... ja vem eller vad hade förtrollat dem alla?... ja det ni det är morgondagens äventyr... vi ses då!...

Solsken på er så länge! /:) Solstrale 

Tack på förhand för läsningar applåder  
kommentarer och bokmärkning!