Tröjan sitter konstigt

om denna överfyllda kropp

kväver min hals

språksröret dansar

i upprorskakningar där inuti

Tröjan väver

mina armar

i sig

Som sluken av mig själv

sitter jag med tvångströjan

klistrad mot mitt bleksvarta inre

Bank bank bank

hörs det inuti mitt huvud

hopkrupen i ett av

glaskupans omöjliga hörn

vaggar jag mig själv

fram och tillbaks

Fast i ett inre

med vita väggar

Tröjan sitter konstigt

som om varenda del av min kropp

vill göra uppror mot dess effekt

medan jag samtidigt

älskar

tryggheten

för första gången håller

någon

mig i sin famn

det önskar jag

aldrig

slippa ur