Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tänkt som tankar från en dement kvinna, riktat till sin man.


En dements tanke

Jag lever i en dimridå
Utav lukter, smaker och flimrande minnesbilder

Jag vet vem du är
Till utseende
Jag känner igen din röst
Och din doft gör mig varm

Jag vet inte vad du heter
Eller vart du bor
Men mitt hjärta vet vem du är

Jag hör att du talar
Men kan inte urskilja vad du säger
Att du talar till mig
Gör mig lugn

Du stryker mig över kinden
Och jag sluter mina ögon
Inom mig vet jag
Att du funnits i mitt liv
Sedan länge, länge tillbaka

Allting med dig är så välbekant
Så betryggande
Ingenting annat spelar någon roll

Bara du och jag
Här och nu

Något annat
Kan jag inte urskilja...




Fri vers av Fideli
Läst 559 gånger
Publicerad 2004-11-13 19:40



Bookmark and Share


    Göte Holmlund
skrivet ur den drabbades perspektiv...hemskt att iakta när medvetandet sakta pyser ut
2004-12-07

  Lisa
Ovanligt och vackert att för en gångs skull se saken ur den drabbades eget perspektiv. Bra skrivet!
2004-11-13
  > Nästa text
< Föregående

Fideli
Fideli