Seende genom mörker

halvligger jag på golvets

isiga kakel

En skugga uppenbarar sig

framför mina dimmgråtna ögon

den är ljust grå mot det svarta

Ett halsband klirrar

runt dess hals

glimmar stjärnor

genom vinterns hårda mörker

I skenet från vidöppna fönster

blottas det skimrande

En nyckel

svaret på frågan

till för endast oss

livets bortsprungna hittebarn

reser mig ansträngt

kravvlar över golvet

för att nå

allt

som fattas i mitt liv

sträcker mig ut

fattar tag just

som golvet upplöses

och jag faller

handlöst ner i dess gapande

oändlig och svart

nyckeln är det Enda

som håller mig kvar

skuggan bugar undan för mig

släpper nyckeln

och jag 

faller

med mina svar