Agera!

Skriks det bakom scenen

stum rör jag inte en fena

Kom igen!

ropar de tålamodslösa

för en lättskrämd Varelse som jag

mina ord vilka Du redigerat

ligger glömda bak i nackens slut

där rör jag bara en gång om dan\'

och det är inte nu

utan talförmåga

agerar jag känslolösa gester

tills jag inte längre orkar

ger upp och börjar gråta

snyftningarna ekar meningslösa

mellan rummet skyhöga väggar

bleka vinröda gravmurar

alla går, ljusen släcks och ridån går ner

ingen bryr sig om mig mer

Jag är enbart ett stumförlamat missfoster

träskdjuret i kvinnlig form

ingen ser mig någonsin igen

har lagt mig förtvivlat

i mitt brustna skal

i väntan på att få födas om

i en form mindre värdelös

än denna