I min ensamhet

vaknar jag

och hör

era röster

genom min stängda dörr

den är vit och alldeles itusparkad

efter mina anfall

fönstret står öppet

och morgonen smyger sig in

smeker min kind och jag somnar

leende om

trygg

för jag vet

att ni finns där

utanför min dörr