Tegelväggen

är färdig

den står stark

låter mina fingertoppar

följa dess mönster

den är inte slät längre

utan har förändrats

Ett ljud, ett soplock faller i marken

och jag släpper blicken från muren

i en sekund

den svarta katten jamar surt

och låter nästan rädd

Ett ljud pyser genom luften runt mig

röd rök virvlar runt mina nerver

vilka plötsligt vibrerar som en tvättlina

i vintervindarnas strama tyglar

Står stum för en sekund

muren har fallit

där mina fingrar vidrört

fräts den nu sakta

det verkar forma något

jag tar ett förlamat steg bak och ser

Ingen annan förstår språket än jag

en massa sönderfrätna bitar

faller från muren, röda

en röra av boksäver

men jag ser endast 6 klara mitt i dem

de formar... ett ord...

teglet rinner i strider nu

och jag ser det ledas

utav en bild av

slutet