Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
11 Spetember för fem år sedan..


11 September

Kullerstensbelagda gator, solens strålar glimtar fram mellan dom gula murstenshusen. Den gamla görna telfonkiosken på torget står helt övergiven bland rusningstrafiken...

Kvartsamtalet med min lärare hade gått bra,

Mamma och jag gick hand i hand till bilen och pappa kommer förbi med sin bil och stoppar oss.

Det var den kalla, ihåliga mörka blicken, \'stanna\'
\'Två flygplan har kraschat World Trade Center och Pentagon.\'
\'Mamma, vad är det?\'
\'Men Guuuudd...\'

Tårarna, Tårarna...

Jag visste inte vad World Trade Center och Pentagon var för något, hade aldrig hört talas om det.
\'Men snälla berätta vad som har hänt! MAMMA?!\'

Orölig, fundersam, borta..

\'Det är två tvillingtorn, jättestora höghus.\'

\'Aha..?\'

Hon tog mig i handen och vi gick upp mot stan, vi skulle handla gympakläder till mig. Vi gick in på Stadium..
Hela världen hade stannat upp, och inte minst inne i affären med springspår på golvet.
Alla tv:e apparater visade samma scen hela tiden,
Två torn, ett flygplan och ett eldmoln, KRASCH

Om och Om igen..


Hela eftermiddagen, hela natten,

Varje dag i flera månader flöjdes detta på skolans tv-apparater i jakten på den Försvunna skatten..


Usama Bin Laden.

Alla kan namnet,
Du fick som du ville, känd, Du är världskänd.

Det görs skämtfilmer om dig.



Älskade Älskade..

Jag kommer aldrig att glömma










Fri vers av uNderLig_
Läst 420 gånger
Publicerad 2006-09-11 19:11



Bookmark and Share


  Micael Axelsson
Inte jag heller,
ingen kommer glömma det.
Gråter nu, som då....
2006-10-08
  > Nästa text
< Föregående

uNderLig_
uNderLig_