Och jag minns dina läppar runt min skälvande bröstvårta.
Hur våra svettiga lockar blandade sig med varandra.
Jag mörk och du blekt av sol och salt och hav.

Du är trött och därför börjar du tala franska.
Jag talar svenska mest för att jag gillar tanken på att vi inte förstår varandra.
Men att det inte heller spelar någon roll.

Är språket viktigt?
Är världen liten eller stor?
Är tiden närvarande?

Har vi överhuvudtaget hänt?

Och jag skulle inte ens kunna fråga dig vad du anser om saken för med din knackiga jävla engelska skulle du inte ens fatta vad jag sa.