Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du förgör mig när du vänder dig bort och ger henne ditt hjärta

 

 

Hennes utstrålning

förgör mig

i dina ögon

 

Jag måste skrika!

men skriken tillåts endast

komma fram

under duschens

väldiga stråle

då hör ingen mig

 

Hennes allt är perfektion

det gör mig osynlig

i ditt hjärta

 

Hennes hjärta

är tre gånger större

än mitt

och det

får mig att våndas

i din likgiltighet gentemot mig

 

Hennes solstrålar värmer dig

 

Din blinda syn till henne

får mig att i min bleka hopplöshet

upplösas i intet

 

men du bryr dig inte

du märkte ju inte ens

att jag var

där




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 186 gånger
Publicerad 2006-09-11 23:39



Bookmark and Share


    Angel_
Åååå....

Varför känns det som du tagit alla mina minnen och allt mitt hopp

och satt ihop det till något underbart skrivet...?!

Det gör så ont i en när det är så som du skriver, men vännen, hoppet är det sista vi ska ge ifrån oss.. /Angel_
2006-09-12
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*