Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
version 2


Steinhof II


ljuset silar
igenom gula blad
i kastanjealléns pelarsal

här är det lätt att andas
dottninglikt under kupol av smält guld
skrider vi fram
bland prasslande löv

ännu värmer solen
våra bara armar
när vi lämnar
de kasernliknande byggnader bakom oss

där krossade drömmars vålnader
dväljs
och skuggor av olevt liv
kallnar




Fri vers av rebecca d
Läst 351 gånger
Publicerad 2006-09-12 10:54



Bookmark and Share

  Mikael Lövkvist
Hej igen! Vilken stark dikt. Slutet är mäktigt. Jag har läst om den flera gånger. För mig känns dock som om det skulle vara "drottninglikt" och "byggnaderna" för att helt funka, men jag hedrar ditt val av struktur.
Mikael
2006-09-17

  aftermath
mäktig och vackert så det förslår!
2006-09-12

  Almagrundet
Stark kontrast mellan de tre första varma stroferna och den sista som är ruggigt kall! Man får verkligen en krypande känsla av psykiska spillror som varken lever eller är döda i slutstrofen.
2006-09-12

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Kan inte bestämma mig för vilken version jag gillar bäst. Båda är bra och har sina särskilda kvaliteter. Här gillar jag första och tredje versen. Men vad är meningen på andra versens radd - dottninglik? Drottninglik? Och vad är drottninglikt? Frågor som väcker min nyfikenhet innan jag går vidare, hör löven prassla och känner solen värma mina armar.
2006-09-12

  Rachel Roth
denna får mig att tänka på boken "Ingen dans på rosor" av Hanna Greenberg. Så var infarten till Chestnut lodge....så som jag minns från boken. Så fint skrivet
2006-09-12
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d