Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Oridinara strumpor, Lilja4ever

 

 

En gång var jag

vanlig

vanligare

hakad fast vid

min moders benslut

en krake rädd

för världens

storhetsvanisinne

 

Skuggade ögon söker

skydd i solen

medan Rysslands kallgrå

gator handskas med

självmordsbenägna

Lilja4ever

traskar vi tomgångar

genom nazistiska

fågeltunnlar

 

Utan att vara en av dem

 

Förr var jag

vanlig -are

nu är jag endast en blottställd

varelse, ensam och rädd

trött på att spy galla över alla

som vilja hjälpa

helt utan mening sårar jag

alla i min närhet

 

Snälla akta

kanske min värdelös smittar

er

 

och det vill jag verkligen inte




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 184 gånger
Publicerad 2006-09-12 12:48



Bookmark and Share


  MuninWolflady
Hoppla, vilken stark dikt! Aktuell och mycket tänkvärda ord. Samtidigt sorglig på slutet, vill skrika *så där får det inte kännas*...Mycket starkt! Bra!
2006-09-12
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*