Han sitter

med sin

svartbruna gitarr

i famnen

som om han vaggar

ett barn

tonerna han spelar

vandrar på moln

Han blundar

vid varje ton

ler som om

han ägde en miljon

där han sitter i smutsiga kläder

ovårdad och bortglömd

Jag blundar med honom

lyssnar till den spirande musiken

den verkar glittra diamanter

genom det grå som bäddat

vår dag

Han vaggar sig själv

som om han vaggar ett barn

jag ser på honom

då öppnar han sina ögon

och ser på mig

han ler som om himlen låg

i hans leende

och jag ler tillbaka

efter det

var han aldrig bortglömd igen

för jag vet att hans leende

finns

i himlens varma vindar