Långt upp över våra huvuden

vandrar de svunna tiderna

över blomsterängar

tre ihopsydda stackare är vi

Jag

ett ärrat skal

vandrandes längs skärvbeströdda vägar

min själ

en ljuvlighet gömd inuti mörkret

vilket bebor oss alla

min skugga

den alla trampar på

jag kan känna era fötter klampa

över min kropp

Jag Är Alla tre

en blandras

mellan livet och döden

Oförmögen att tappa den del av mig

som sakta tar mitt liv