springer från bussen
ner och under slussen
vill bort från alla era blickar
när klockan bara tickar
sakta, så sakta än

du sitter på golvet i mitt rum
jag ser att min låda är tom
i den låg alla dina brev
de som sa till mig; lev
när du var borta

du har eldat upp dem alla
vad var det som fick dig att falla
så att du var tvungen att ta bort alla minnen
om sommarkvällar och tunna linnen
när vi var ifrån varandra

när du reser dig upp för att gå
ser jag skärmärkena som börjar vid dina lår
jag frågar vad det är som har hänt
och du frågar mig vad det är jag egentligen känt
den sista tiden

du tittar på mig en sista gång
innan du tar satts och tar ett språng
medan jag står kvar och hör hur du springer
och med ens vet jag att du aldrig ringer

för allt är över nu