14....sept
Jag börjar få riktigt svårt att vara ensam. I sovrummet luktar det sjuksäng, en doft av dagstidningar blandad med frukt och bananskal. Jag läser allt; Bilnytt, Spionen, medlemsbladet och gamla nummer av Expressen och Aftonbladet som jag hämtat från soporna. Hela dagen har jag trott att det är fredag, alldeles övertygad om det till och med. Men så icke. Det är onsdag idag och kommer att så vara tills det klockan slår tolv inatt. Jag har så tråkigt i min sysslolöshet att jag leds ihjäl. Jag har planerat att gillra en fälla åt råttan som härjar här på nätterna, varje dag kan jag se små, små spår efter henne, ganska svåra att upptäcka för den som inte är van förstås, men jag ser ljust fram emot att uppleva segerns sötma denna gång.

Jag tänker på mannen på andra sidan väggen. Jag bekymrar mig inte om det, han utgör ju inte längre något hot eftersom ingen av oss näppeligen kommer härifrån, men det bryder mig ganska ofta. Han gör mig nervös med sina ljud, det trampar hårt över golven och spelas musik på en grammofon. Jag tänker på vad han sa senast om sin telepatiska förmåga, det känns ytterst obehagligt att han kan höra mina tankar och utöva tankemakt, det väcker min gamla oro över att bli avslöjad, att få mitt dubbelliv uppskyltat för allmänheten.
Nätterna är dessutom ofrånkomligt kallare och vintersubstansen krafsar på rutorna...

....kl 01.45
Att få veta att fröken S och den mannen hade haft kontakt under vår första brytning gjorde mig vansinnig, jag visste ju från början att allt skulle visa sig vara en lögn beträffande antal gånger de legat ihop, jag visste det. En gång hade jag kunnat tåla, men mer än en gång, det är en helt annan femma.
Han säger sig vara professor, bah!, jo jag tackar jag, det må väl vara hänt, men jag vet exakt vad sådana som han går för. De kan locka med både guld o gröna skogar bara för att få komma till! Och att hon gick i fällan förvånar mig inte alls. Hennes fanatiska orgasmjakt, som om jag inte gjorde allt för att tillfredsställa hennes njutning, ändå räckte det inte...
Jag medger gärna att hon under tiden fick mig att inse, ja, på hennes eget särskilt kloka vis, att där finns så mycket mer att upptäcka och utforska, att det handlar om att två blir ett i ett samspel. Jag tänker fortfarande på lite fel sätt. Men, bra självförtroende har jag alltid haft. Jag vet att jag är speciell och skäms inte för det.

Det som ändå fick mig att inse vilken makt och betydelse fröken S hade på mig, var den olidliga smärta som drabbade mig när hon berättade om honom. Aldrig har jag mått så dåligt, jag kan inte förstå hur jag klarade att hantera det. Trots att vår kärlek inte på långt när var över, och att hon aldrig var mig otrogen i den bemärkelsen, kunde jag dessvärre aldrig mer lita på fröken igen och jag borde sagt tack och adjö redan då. Det är mitt största misstag, att jag inte släppte henne då, men det är ju lätt att vara efterklok. Visserligen berättade hon hela sanningen till slut (jag fick pressa henne rejält minns jag), att hon inte var attraherad av mannen i fråga, att det som hände mellan de tu var en förvirring i hennes eget sökande, men seriöst, svara mig snälla; hur ska man kunna tro på vad en kvinna som hon kokar ihop....

kl 16.40..
Våningen har börjat lukta konstigt. När jag förstod att det inte var inbillning, rusade jag i vild panik och letade efter källan till obehaget och fann en utrunnen burk färg på golvet. Jag har andats in kolväten och annan dynga under flera timmar. Jag sprang fram till fönstret och kände hur det svartnade för ögonen, en fruktansvärd skräck och andnöd grep mig.
Jag låser min dörr för att få vara ifred men jag känner mig ofri.
Jag öppnar min dörr för att söka kontakt och jag kväljs av människolukt.

tors i sept...
För att undvika ännu en period av tröstlöst ätande och sovande ser jag mig stå på randen till nya beslut, jag måste på något sätt förflytta mig härifrån, om inte för gott så åtminstone för en tid. Denna ständiga ström av sinnesrörelser med allt mörkare och överväldigande tonart, driver mig till mer o mer osammanhängande handlingar, vilka blir hängande i luften utan kontakt med det påtagliga.

Jag såg i förmiddags den utbrunna glödlampan hånfullt sticka ut från sin plats på väggen. Grannen har fått mig att få dåligt samvete igen då han gnäller över att det bara är han som får byta lampor här i huset. Hans mästrande budskap är mer än tydligt. Att till varje pris få fortsätta med sin hållhake på mig. Han fick ju omedelbart efter brytningen vad jag förstått, rädda frökens liv o lem, hon nämnde något om att självmordet varit nära, vad vet jag, jag försökte bara få dagarna att gå efter hennes flytt. Att jag klappade till henne och att allt mot slutet gick fel, det är verkligen inte något jag är stolt över. Jag försäkrade återigen denna man, att jag aldrig velat skada henne med flit, att jag i så fall helt omedvetet förnedrade henne, att jag agerade som jag gjorde i ren panik . Han sa att det som inträffat i viss mån kan vara ursäktligt en sådan typ av passion, men jag förstår nog inte riktigt vad den mannen surrar om. Jag får en glimt av helvetet varje gång jag hör talas om deras "affär".

....tors kväll
Jag vet att jag varit en skitstövel och kommer att få leva med det. Men som fröken S så väl vet, står jag alltid för vad jag gör och tar konsekvenserna av det.

....00.15
För att kunna känna mig något sånär fri behöver jag skaffa mig ett rum till. Det borde vara var mans rättighet, att få sig tilldelat det antal rum man behöver.
Efter denna långa tid har jag nog till stor del hunnit bli hospitaliserad. Jag har varit här i drygt fjorton månader och det känns som jag varit inspärrad i åratal, utan kontakt med äkta människor, riktigt liv. Den sista veckan har jag pratat med tre människor, varav två stycken under en och samma dag. Resten av tiden har tillbringats i tysthet, leda och passivitet.
Ofta hatar jag henne och ofta älskar och längtar jag efter henne.

Inga ljud från gatan når in här, knappast heller något ljus. Jag måste tända lampor direkt efter att jag vaknat. Tankarna krymper och dras ihop till en liten klump i huvudet.
Jag har fått tvätta fläckarna efter hennes evinnerliga massageolja som aldrig försvinner, flera gånger om. Jag missade en omgång och fick göra det för hand igen, hänga upp på tork på elementet, eftersom det har blivit för kallt i badrummet. Jag håller ordning, jag försöker hålla ordningen på täcket, hänger upp kläderna på galgarna, det antal som hon tack och lov lämnade kvar, in med dom igen i min kära garderob! Den rosa blusen med spetskråset har jag sparat, den syns längst in, bara lite svagt, men inför frökens gastande vidhöll jag att jag kastat den, lika bra det. Blomman från vårt besök i rosenträdgården på weekendresan växer som ogräs, som en påminnelse om all den energi denna käraste fröken tog.
Men så här minutiöst ordningsam? Kanske blir man pedantiskt i brist på mänsklig kontakt? Liksom ett kompensatoriskt pysslande med att hålla ordning istället för att leva utåt- .

17....
Jag kom att tänka på en en sak som hände när jag gick i sjätte klass. Läraren placerade mig tillsammans med en kille och tjej som hade det svårt i skolan och som nog blev lite smått "mobbade". Han visste att jag brydde mig om andra och att ingen skulle våga reta dom om jag sa ifrån. Att jag skulle kunna hjälpa dom om dom behövde hjälp.
Jag är faktiskt väldigt blödig när det kommer till kritan, jag har så svårt att tycka illa om folk. Jag vill väl och tycker synd om dom som har det svårt.

....senare
Jag har försökt göra vad jag kan för att fröken ska må bättre.

- Lev ditt liv
mitt hjärta
se dig inte om nu
fortsätt bara att gå
följ dit vinden bär dig -