Gående längs stulna gator

barnen vi bär på

är inte ens våra

Ljuset stjäler vi från solen

vacker och rund

stannar till och betraktar

den en stund

blickarna du ger

tar jag med mig hem

med i min säng där jag gråter

över alla stulna ögonblick

Vid den stelnande grinden

ser jag in huset

inga ljus är tända

stjärnorna reser åramil för att få

röra vid min kind

smeker mina andetag

genom varje vind

men allt är stulet

kommer nog aldrig se det annorlunda än så

du stal mitt hjärta

trots det hatar du mig ändå

Sedan den dagen

du stal

mitt hjärta

och försvann

kommer jag aldrig att se på

ännu ett ögonblick

utan att anse det som ett stöldgods

för en hjärtlös

megafonskrikande idiot

som jag

förtjänar ingen lycka