Traskande

över savanner

går vi

med våra huvuden dinglande ner

i denna helvetiska hetta

önskar jag att jag aldrig

få se solen mer

solen skriker

hånleenden åt oss

ljudlöst stampar den i skuggan

ser på i ro

hur våra sinnen bygger

i förtvivlan

I stundens hetta

av omakt och sorti

vandrar våra skal tomma

utan själar i