Som om jag just sprungit

ett 3000000000 meterslopp

ligger jag här

utmattad på marken

på en bädd av spikar

skärande in i min kropp

sakta

alltför sakta

Förnedrad

försöker jag

lämna all den förtvivlan livet

gett bakom mig

Du har urholkat mig

på allt som var bra

det som finns kvar

förtjänar inte ens en kannibalist

eller helvetesbarn att ha

Ingen förtjänar ett problembarn

som jag

halvdött och tomt

trots denna oändliga smärta

dessa tårar som trycker

bakom vartenda organ

i min kropp

äter sig igenom

tills inget finns kvar

Då lämnar han mig

ensam kvar

endast

som ett urholkat skal