jag ville
fimpa cigarretten på golvet under foten
som jag dyrkade mina egna steg tog mig inte längre bort
än fem dygn från idioti och jag undrar
om jag fortfarande lider av självständighetsfobi
som alla led av min klumpiga sorti
och det är rätt löjligt egentligen för när jag
tänker efter så kände jag först och talade sen var allting
bortglömt precis som ett halvår av
patetiska försök att komma ihåg hur man
andas på egen hand lärde jag mig
hur man balanserar på ett ben men inte hur man
slutar älska någon sa någongång att
det är slöseri med tid
så jag glömde bort dig ibland blev det lättare
att ha det svårt när alla andra växte upp skyllde jag på
en förlorad barndom och sexuella övergrepp blev
ett skydd för kärleken blev jag tvungen
att försvinna från mängden kanske
du ser det jag ser när jag ser på dig i spegeln
lärde jag mig mina rätt och mina fel
blev någonting jag
jämförde med dig bevarade någonstans
i mitt hjärta på samma sätt som jag
glömde bort mig själv på en tunnelbanestation i närheten
av Rocksta tappade jag lusten
att vilja åka långt härifrån är Stockholm lika jävligt
som jag säger att den där
första kärleken alltid är du vet att alla vet
att jag egentligen ljuger