jag mår bra;
jag minns ingenting


hundra tankar svind lade himmelen


de var män på hatthyllor då himlen kissade och blötte
rakt igenom timmarnas hus som en sista länk i cykeln
de skrattade högt med kärlekens enorma makt
att älska av hela sitt hjärta aldrig aldrig hitta någon
som älskade mig mer de
som sade mitt namn försent men jag

minns plötsligt att jag var en dålig människa
måste öppna dörren för att se om du är här


flyter jaget flyter häktat in timmarna
pockande på födelse

de stumma log underklädesfantasier med särade läppar
ända till sista ordet pekade glas skeden

och månen fick tillökt
till att börja med av rädsla men strök sig snart mot skinnet
barriären, den där, låste
förståelsen

neptunus steg upp
revs ur hennes sista silversvepning lugn
i säkerhet rygg mot låst dörr
de sa du är vacker du är ung
och på skeden hängdes liten regnspindel i en skör tråd
min renhet o oskuld i ditt vackra anlete tag fyll
oss med ömhet men finns ändå kvar i dig

du är inte den som skall vara drottning; vi blir levande så

de välbekanta tecknen men jag ville det inte
så omärkligt som möjligt deras inträde
ville befria mig jungfruns feta lockar

ja, jag lade mig här bredvid
jag ville dig
din det var som från en annan planet din mjuka hy dina mjuka läppar din underbara stjärt dina mystiska ögon dina underbara händer
var jag allt det ville ha

jag ville det mot
de som tog mig på kalla golv bakom soffor, mot väggar, på diskbänken, en spis en gång, över en diskho, sen fick jag smak för det, verkligen smak för spis.

kroppens jordlysta värk
när jag kommer hem igen minns jag ingenting