~

Med all din välvilja har du fött min illvilja
Din skugga har alltid varit ljusare än min
I all välmening har du iskränkt alla mina avsiker
att få välja själv
och har jobbat så hårt för att endast uppnå
det du så länge befarat

och först när dina värsta fasor har besannats
inser du vad du står bakom
vad du tycker, vad du känner
vem du är och vem du saknar

Det är ondska som jag håller av
Det är ondska som jag känner igen mig i
De gräsätande svagas misstro är den tro som stärker mig
De går där på andra sidan och utgör normen
För sött eller för salt?

Fruktköttet har legat framme
så förargligt tillgängligt
för alla som inte haft orken att stå emot
den söta smaken och med sin giftiga höga halt av socker
som ju binder oss till dem

för evigt

De arbetshästar som fått sadla om
äter ur herdarnas hand
Tjudrade vida ovanans skela stöttepelare
medan gräsätarna tuggat sig less på sitt saftiga gräs
som ju skiljer oss från dem

Kedjorna rostar med tiden
och tiden med dem
Jag ser lugnt på när gräset torkar
för de alla som står emot
bara de nu orkar

Varför måste jag välja, det gör ju ni?
Nu tänker jag själv och så ska det förbli.

~

Ondskan har segrat
så då tänker vi om
Kanske är ondskan
inte så ond
nästa gång

~