efter intrångets justitia finns ingen vänskap sa hjälten

står mot vedboden som om vi lärde oss andas
två mögliga segel raglande längs torkat plank
forslat slagbyar i vetandets hav

dyiga trästockar blåste vägen utför fallet
faller bottenströms

ser du korparna dräpa

örnen som välver sig ut mot havet igen

sargad utsvulten strand i
kaskader av blod från din panna
magraste vett jag
kysste ljuskäglan i hörnet av ditt rum

så flamberad fängslan

och jag kissar i en potta av plast
och jag mår så bra står stilla i stråkar
och jag minns absolut ingenting