tidevarven möttes och skildes åt igen
de rörde vid varandras hår
det unga tidevarvets småbarnslockar
det gamla tidevarvets silverstrån
de andades in koldioxid i varandras munnar
och drog in syre ur universums strömmar
de fäste bitar av varandras existenser
på sina respektive kroppar
blandade ny och gammal kunskap
för att bilda
den nya tiden
den som står på den gamla tidens axlar

så gick det till då människan glömde sitt ursprung

spanar du nedanför dina fötter
ser du silverhåren glänsa
på dina förfäders skallar
och kunde du ta dig nerför stegen
av mänskliga kroppar
som bär upp varandra
axel mot fot, fot mot axel
skulle du finna det stora Intet
som en morgon skakade på sig
och bestämde sig för att bli
Något

så kan människan finna sitt ursprung igen - sök rötterna, sök det gudomliga, sök!