Bästa Monsieur X

Insikterna slår mig en efter en. Jag har verkligen varit en naiv barnunge i mitt förhållande till er Monsieur. Men en sådan lycka det varit att ha fått uppleva denna resa ”tillsammans” med er – jag fortsätter den gärna!
Tiden utan er har fått mig att reflektera över många ting, både vad det gäller er Monsieur, men framförallt när det gäller mig själv. Nu vet jag vem ni ”är” och vad jag sökt i denna min projicering.
Ni har hela tiden gett mig små ledtrådar och ert beteende borde ha påmint mig långt tidigare. Kanske var jag helt enkelt för rädd för att våga se sanningen? Kanske trodde jag i min enfald att jag kommit över vissa ”spöken” ifrån det förflutna?

Eftersom ni är en utomordentlig pedagog och en rekorderlig karl med moral och normer, tror jag att ni såg vad jag sökte redan från början. Jag påtalade ofta för en väninna att jag tyckte att ni påminde mycket om min egen far. Ni gav mig också en vink därom, då vi diskuterade två stora konstnärers relation. Ändå är det först nu som jag inser hur slående likheten mellan er och min far faktiskt är.

Både lider ni av en oerhörd rädsla för närhet och engagemang på en djupare nivå. Liksom min far, avger ni Monsieur löften och säger ja, fast ni i ert inre är rädd för att stå kvar. Ni äger båda en pondus och en rakhet som är svår att motstå – trots vissa dubbla budskap. Och ni vill gärna också omdana eller uppfostra obstinata, lättjefulla och slarviga människor – kan förvisso passa in på mig!
Samtidigt fascinerar dessa ”inkompetenta” varelser er och lockar till busighet samt skratt. De får er i viss mån även att tappa kontrollen. Befriande, ja visst, men fasligt skrämmande.
Det gäller att ”hålla ryggen fri” i alla lägen eller att ”absolut inte låta dem få en chans…!”

Rynkar ni ihop erat vackra ansikte nu Monsieur? Höjer ni på ögonbrynen och tänker; ”Så är det inte alls!” Där har ni i så fall svaret min bästa Herre.
Kan tänka mig att ni säkert blir vred när ni läser dessa rader. Men liksom min far, är ni bra på att ”stänga av,” (Noli me tangere) och gå vidare. Om ett par timmar har ni skakat av er dessa obehagliga ord. Förhoppningsvis tagit dem till er, eller så har ni glömt.
Men det tror jag inte…

Idag har min far och jag ett väl fungerande far- och dotter förhållande. Jag vet att jag lyckats nå in till hans hjärta och vi har båda lärt oss mycket av varandra. Förmodligen har det även varit min avsikt gällande er Monsieur. Min envetenhet och mitt ego har tänkt; ”Jag ska minsann…”
Ju mer jag har krävt, desto mer har ni sparkat bakut. Jag har självklart sporrats av mitt nederlag och bara klängt mig fast än ihärdigare. Ni har blivit en utmaning Monsieur – en svår nöt att knäcka!

Så jag har bestämt mig för att retirera en aning och se tiden an…
Jag har en pappa och behöver ingen ny, men jag behöver en mentor och en vägledare i samband med min fortsatta utveckling inom ert arbetsområde.
Även om ni avvisar mig, så är det MITT problem om jag vill ge utan att få tillbaka. Det kallas kravlös kärlek Monsieur!

Tack för ovärderliga insikter!
Er alltid lika hängivna Clara.W.