Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Del 8, 18? Finns så många fåniga små dikter jag skrivit just om detta tema med en speciell tjej i åtanke. Eller snarare mörkret kring det som var.


Det är bara jordens undergång, igen.

På botten av ett stormigt hav
Där sover du där sover jag
Oroligt bland sten och tång

På botten långt från himlens vind
Där havet mot din mjuka kind
Är mardröm gång på gång

Det släpper inte upp oss nu
Det suger bara ner
Det hjälper inte loss oss nu
Det famnar bara mer

Vartän vi ser vartän vi sträcker oss
Kan vi nånsin komma loss
En boj kan nån kasta hit en boj
En båt en väst och vi kan aldrig fly från här tillsammans




Fri vers av Andreas Borg
Läst 417 gånger
Publicerad 2006-09-21 07:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Andreas Borg
Andreas Borg