En morgon när jag vaknade

ni vet så där sent på dan\'

då man väger möjligheterna

att stanna kvar i sängen hela dan

eller gå upp och göra något

produktivt

Den morgonen var det

som om en lampa tänts över mitt huvud

och skingrat allt mörker

helt övertygad om min sak

gick jag dimmig runt i huset

och ramlade nästan över

de få kartonger som fanns kvar i här

i det "gamla" huset

Allt!

allt som någonsin gått fel i mitt liv

fanns Här!

i handleden

där inne i ådrorna

som alltid verkat så lätta att nå

i banorna dit blodet pumpades

övertygad om att

om jag bara skärde mig djupt nog

för att blöda ut alla fel och misstag

alla sorger och dödsannonser

så skulle allt bli okej igen

om det inte varit för att vi flyttat alla knivar

till det nya huset så hade jag

tagit livet av mig den dan\'

efteråt gick jag mellan illusion till illusion

raserianfall efter raserianfall exploderade

och depressionen hade satt sin rot i mig

igen

och nu

hade jag Inget sätt

att förlora den på