Det kalla kriget

ekade i skalor

runt gravarna

medan det delade upp dimman

i täcken vilka lagt sig över dem

Det kalla livet

slog gnistor i kylan

och satte sig i ben och märg

på de sörjande

i sin sorg kramade de om kistan

med sina längtansfulla blickar

sorgen för den bortgångnas

nu otydliga gestalt

placerad i en låda för avskeppning

till himmelns blå vita hamn

med sina blickar

kramade de gravstenen

vilka kärleksfullt för alltid skulle bära

den bortgångnas namn