skulle vilja andas
utan fastnad längtan
utan tomheten
och det mörka som tynger


utan det längst in
som är osynligt
och bara känns ibland

men ändå
bestämmer min tid


skulle vilja andas
och slippa tänka efter
för hur ska jag klara idag
och hur ska jag försvara mig idag

hur ska jag
kunna ignorera tomheten
och sluta vara tyst
trots att min längtan sitter fast
och inget kommer ut