jag vaknar, trött och jävlig
efter kvällen som blev en katastof

vänder kudden
för svalhetens skull
men det hjälper mig inte särskilt

minns allt glasklart ändå


så jag tar upp mobilen och raderar allt från dig
avreagerar
utom det första och det sista
och ett i mitten som betyder för mycket

sen är du försvunnen, säger vi


ändå går jag hela dagen och tänker på dig

och med hård musik i mp3:n
tar jag vägen förbi ditt hus
när tanken på dig känns för sorglig

jag måste ha missat din övergång från biroll till huvudroll i mitt liv
så jag frågar mig när
och varför det blev så


din ursäkt
senare på kvällen
blandat med dina ord om att du verkligen inte vill sluta här

gör mig svag igen
och beredd att förlåta allt

omedelbart