Individer utan varken
mening eller mål
Två slaka segel
på öppet hav

Där driver vi omkring
så ensamma, tomma
På jakt efter
ingenting alls

Det är månader sen
vi såg land nu
Det var länge sen
så väldigt länge sen

Jag undrar vad du tänker
när din skönhet
Förvandlas till ett
tankspritt ansikte

Vem är det egentligen
du är fantastisk för
Som väntar därhemma
på förlorad älskling

Vem är det egentligen
som har fångat ditt inre
Som får all din längtan
din passion, ditt hjärta

Är det bara jag som
är ensam, vilsen ikväll
Under spräcklig oktobernatt
när stjärnorna glittrar

Är det jag som
inte känner dig
Eller vi som inte
känner varann

Du sa jag var din vän
din närmsta, din förtrogna
Din räddare i nöden
när världen var för hemsk

Du sa jag var ditt stöd
ditt ljus i mörkret
När ensamheten
tränger sig på

Du är vacker
du är stolt
Jag är ingenting alls
en obetydlig figur

Jag behöver dig
när jag behöver dig
När tiden står stilla
och regnet öser

Ta det inte personligt
men jag älskar dig
Ditt yttre, ditt inre
din härlighet

Jag vet att det aldrig
blir du och jag
För ditt hjärta
är redan bortlovat

Men jag älskar dig
så högt och underbart
Håller av ditt vackra
vackra jag

Men jag är inte du
och du är inte jag
Vi är inte två
utan var och en för sig

Jag tynar sakta bort
i ensamhetens tvivel
Med ditt anlete
på min näthinna

En sista blick
på allt vackert
Innan jag vänder om
och går tillbaks