Nu sitter han och skriver igen
meningslösa ord
om allt och ingenting
Klottrar på pappret
med osynligt bläck
för orden har tappat sin styrka

För han skriver
med fängslande
tomma ord
Berättar en historia
utan spår
av bokstäver


Nu sitter han och skriver igen
utan ett endaste ord
skapar historia
Pennan är mäktigare
än det timglas som rinner
framtiden har ingen chans

För han skriver
om framtidens avkomma
gårdagen
Där inget kan ändras
den tomhet som ryms
stannar i evighet


Nu sitter han och skriver igen
bygger sitt eget utopia
långt härifrån
Utanför världens krav
och människans
ständiga falskhet

För han skriver
för sig själv
sin egen överlevnad
Han ska hitta en plats
där orden
återfår sin styrka