Bitterljuv smak av asfalterade storstadsgator
som aldrig tar slut, vägar som aldrig leder någon vart

\"Jag har vandrat runt så länge, Robert
Det finns inget för oss två här, i den här staden

Vill du fly iväg med mig?
Förbi förorten, över åkrarna, bort

Vi hittar oss ett torp i sörmanland
Vi kan göra om det till vårat paradis

Vi bygger oss en egen värld, innanför allt det andra
Vi skapar något de andra inte förstår

Kommer du ihåg, när du var innanpå och utanför?
Det blir aldrig så mer i den här staden

För gatlyktorna lyser för starkt
för att jag ska kunna se din äkta hud

och ljudet från jäktade motorer hindrar mig
från att höra om det finns något äkta i din röst

Snälla, fly iväg med mig, jag bär dina sorger
Vi klarar det så länge vi är tillsammans?\"





\"Jasså, träffat någon annan, vem är den här kvinnan, Robert?\"