Fönsterstirraren ser på mig

genom glaset

hon sätter sin hand

mot glasets dimmgrå yta

magnetiskt dras min hand

mot hennes

och de matchar perfekt

Hon mimar ord

som skriver sig själv över glaset

hennes ögon färgar tomhet

hela hennes allt minner mig om

någon

genom dimman ser jag

hur hon kommer närmare

hennes ansikte är Mitt nu

och dimman har skingrat sig

jag ser hur de hackiga bokstäverna formar orden

Vem ÄR Du?