Under tunga rosenblad

jag vårdat min lusta

vigd

till dårskap

dock ej längre

min längtan dröjer

ty sådan är jag

en vandrare

på väg

mot rymdens

gnistrande stjärngård

rörd av vanvett

kysst av eld

och den

bikt

jag talar

gjuter misstro

här i denna tid

så

låt mig nu få tvaga min själ

i

drömmarnas skymda

källa

på den plats

där mina likar väntar

Bodil Sandberg-06