Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag resignerar och faller bakåt i min grav


Faller in i mitt mörker
hör inte mer
känner inte mer
han når mig inte

sitter med armarna om benen
vänder blicken uppåt
anar blå himmel
skrattande barn

känner doft av fuktig jord
iskyla, salta tårar
knutna händer
ont ont ont


men i min knutna hand
håller jag ett sandkorn

i mitt mörker
glimrar det

aldrig att jag släpper

mitt

sandkorn




Övriga genrer av Mareld
Läst 277 gånger
Publicerad 2006-10-01 10:21



Bookmark and Share


  Shininkagemusha
Jepp. Sandkornen är de man lever för. Och då, på nåt märkligt och magiskt j-la sätt så blir de fler...
2006-10-08

  TiVa
Åh så vackert beskrivet... *känner* Väldigt rörande..
2006-10-01
  > Nästa text
< Föregående

Mareld
Mareld