Mönsterpussel
Jag fick en längtan så stark att det ilade ut i fingertopparna
Jag fick en insikt så klar att jag tvivlade ej mer
Jag hörde en röst så stark att jag var tvungen att lyssna
Jag kände en hand hålla mej kvar så jag var tvungen att stå stilla
En vind svepte ner över mitt ansikte så jag var tvungen att sluta mina ögon
Så jag kunde se
Och jag vacklade och grät och jag sörjde allt som varit
medan jorden skyddande höll sina armar om mej och solen tröstade mej varm
Och jag ramlade ihop och spred ut mitt liv på marken
Och jag svävade ovanför för att se om det fanns nått kvar att ha
En lång stund förflöt Då jag tryggt kunde betrakta
Få ett sammanhang och en mening med pusslet där på marken
Sen började jag skilja åt en del från en annan Lade samman det jag ville ha
I ett annat mönster
Timmar gick och kvällen kom men till slut så var jag klar
Jag begrundade mitt nya Jag
Och i månens blåa sken la jag mej tillrätta Och värmen spred sej sakta tillbaka hem till mej
Så nu går jag här igen och hålen dom är fyllda
Av en insikt om att kärleken Fanns även inom mej
En uppgörelse med minnen som stulit all min tid Är nedgrävda i marken
Må dom vila där i frid
Övriga genrer
av
Howlit
Läst 453 gånger Publicerad 2006-05-23 12:27
|
Nästa text
Föregående Howlit |