Med en belåten suck studerade han bilderna. Han visste att de skulle vara bra, men de var helt outstanding. Vissa av bilderna var redan sålda till det museum som stod för utgrävningarna han bevistat. Andra bilder, de han tagit för sitt egna höga nöjes skull, skulle inte bli något problem att sälja. Alla tidiga morgnar hade lönat sig.

- Fan va bra du är, viskade Fredde andaktsfullt då de båda stod böjda över en bild av en unghöks första flygningsförsök. Thord kunde fortfarande känna hur han nästan krupit ur skinnet av en längtan att hjälpa den gänglige flygaren att hitta balansen och känna av vindarna rätt.
- Ja du grabben, kan inte annat än hålla med.
Jantelagen hörde inte till Thords religion. Var man bra skulle man stå för det också, på samma sätt som om han var dålig skulle man skämmas. Turligt nog för honom var han mest bra på det han företog sig.
- Hänger du med på en öl?
Han kunde inte dömma grabben för att han såg chockad ut, snart två år i samma trånga utrymme och det var första gången som Thord varit annat än otrevlig mot honom. När han tänkte på det måste grabben ha ett tålamod som hette duga.
- Eh, javisst... en öl.

Två kvarter längre bort fanns Stockholms bästa pub. Inte helt oväntat inspirerad av de traditionella irländska pubbarna med härlig folkmusik i bakgrunden och rejält tilltagna Pints efter Irländska mått. Beställde man en Murphys kunde man räkna med att man serverades en bäcksvart dryck med gräddvitt skum ända upp till kanten, man kunde räkna med att glaset var härligt kallt, men inte fuktigt av klumpiga barbiträdens missöden. Thord lutade sig bakåt i sitt favorithörn som turligt nog var ledigt. Härifrån kunde han se allt. Han hade ryggen tryggt mot väggen och utsikt som höll honom informerad om vad som skulle hända. Fredde sjönk ner på stolen mittemot, fortfarande till synes osäker på varför han blivit medbjuden.

- Jag kollade in några av dina bilder idag.
Den yngre mannen såg ut att ha satt sin första klung ordentligt i wrongstrupen och Thord fick dunka honom i ryggen för att han skulle återgå från en blåaktig ton till en mer mänsklig ton.
- Eh mina bilder?
- Ja de du tagit på den där dansösen, och även några bilder som du tagit på teatern.
- Ah...
rodnaden srpred sig från halsen uppåt och färgade snart pojkens öron tomatröda.
- Du har talang, men  borde utmana dig själv mer. Bilderna skulle kunnat vara med i en fotobok om hur man ska fotografera och hur man skall positionera ut objekten för att bli en bra fotograf, men de visar ingen själ, ingen glöd, förstår du hur jag menar.
Thord lät den svarta vätskanfukta strupen och njöt av varendra droppe.
Fredde som började bli ivrig av berömmet och kritiken kunde nästan inte sitta still på stolen.
- Jag har alltid velat ta mer konstnärliga bilder..
- jajajaja, grabben det är bra, men konstnärliga bilder kan också bli platta om du inte tänker själv. Jag såg hyllan med dina fotoböcker och tidskrifter, skulle kunna slå vad om att du förmodligen kan mer om fotografering än mig, men ... du måste våga släppa på kunskapen för att trolla fram den perfekta bilden.
Fredde såg ut att brista i sömmarna där han satt. Inspirationen, som THord inte kunde förstå varifrån den kom så plötsligt, lyste ur killens ögon.
- Eh jag har så många ideer.
- Förverkliga dom då. Jag väntar mig se resultat imorgon efter lunch.
Inte hade han själv trott det om han inte såg det med egna ögon, grabben försvann som en iller av glödande energi, lämnade ett knappt rört glas med någon blaskig lager. Han blev tvungen att le för sig själv, kanske hade han underskattat den bleka killen, kanske fanns det något bakom alla de där finnarna och de flaskbottnade glasögonen.

Han avslutade sitt glas och skulle till att beställa ett till när en obekannt, men ändå bekannt man kom in genom dörren. Tankfullt lutade sig Thord bak mot soffan och följde nykomlingen med blicken. Skumt. Han kunde inte placera honom, men ändå kände han honom på något sätt, han var säker på mannens skostorlek var 43, han kunde nästan höra främlingens röst, trots att han sig själv veteligt aldrig pratat med honom.

Mannen beställde någon extra rökig whisky och stannade kvar vid baren. Han var klädd som en bankman, försäkringsmäklare eller något liknande. Marinblå kostym, vit skjorta, randig slips. Tragiskt, Thord hade haft en kostym på sig på sin morfars begravning, under tvång även den gången. Slipsen hade han klippt sönder så att hans föräldrar fick godkänna sonen utan slips inför den tragiska cermonin.

Den bekanta främlingen vid baren smuttade på sin guldiga dryck, såg ut som han väntade på någon. Ryckte till varje gång dörren öppnades. Thords nyfikenhet var väckt.

Slutligen kom en man som Thord utan tvekan skulle kalla kuf, späd, flintrakad, med solglasögon trots mulet väder och kväll, in genom dörren. Kufen sökte sig till den kostymnissen utan några omsvep. En till whisky beställdes och Thord kunde se att den slipsmannen var synligt nervös och obehaglig till mods. Hade det varit en Hollywood film hade Thord gissat på utpressning, men nu satt han på en lugn liten kvarters pub där inget spännande någonsin hände.  När ett brunt kuvert bytte ägare höll han nästan på brista ut i skratt. Det måste vara ett skämt. Han fiskade upp ett cigarettpaket ur fickan innan han kom på den idiotiska regeln om rökförbud. När han sneglade upp mot baren igen var mannen återigen ensam med sin whisky. Kufen hade försvunnit.

- En till Murphys
Femtilappen försvann i bartänderns grova händer och proceduren för att skapa den perfekta ölen påbörjades. I normala fall brukade Thord återgå till sitt hörn och vänta, men nu dröjde han kvar. Med nonschalnt blick snabbkollade han in mannen bredvid sig. De borde ungefär vara i samma ålder, ett år hit eller dit. Hans händer darrade fortfarande något och knogarna hade vitnat då han höll glaset i ett järngrepp.
- Akta så du inte spräcker glaset.
Mannen såg ut som han väcktes ur en djup sömn då han stirrade tillbaka med sin oroliga blick mot Thords lugna.
- Oh, du menar whiskyn.
Han stirrade som förhäxad ner i glaset. Precis som om dess existens kom som en överraskning.
Thord tog emot sitt öl och började gå mot sitt bord.
- Varför inte slå dig ner här istället.
Med en hjälpande arm stödde han mannen som såg ut att vara redo att kolappsa.
- Eh tack, har en rejält tarvlig dag idag.
mumlade mannen då han sjönk ner på stolen.
- Ja det är väl inte var dag man blir utpressad av en slemmig typ som den där kanaljen. Thord nickade mot dörren och kände åter suget efter cigaretterna som låg i jeansjackans ficka.
Deras blickar möttes, mannen hade bleknat avsevärt även om Thord redan tyckt att han varit onaturligt blek före sitt senaste yttrande.
- Du såg?
- Jepp..
- Oh fan...
mannen svepte det som var kvar i glaset, mer för att ha något att göra än för att åtnjuta dryckens djupa smak.
- känner jag dig på något vis.
Thord kunde inte hjälpa frågan, mannen kändes som om han borde veta allt om honom, men kunde fortfarande inte placera honom.
- Tror inte det. 
Med en viss osäkerhet sträckte kostymnissen fram sin hand mot Thord
- Magnus
- Thord
Männen skakade hand och satt sedan tysta en stund.
Thord sökte febrilt i sin skalle, varför kände han igen honom så? När de skakat hand kändes det som något han gjort många gånger. Han rynkade pannan och grävde så djupt han kunde i sitt inre då han mötte Magnus blick.
- Det här kommer låta vansinnigt töntig, började den nervöse mannen framför honom.  Thord lade förde den sin Murphys mot läpparna och kisade nyfiket på sin bordskamrat.
- Jag är inte homo eller så...
Ölet som just fuktade hans tunga sprutade över bordet och fläckade Magnus vita skjorta.
- Inte jag heller, eh jag hoppas verkligen du inte tror jag försökte ragga upp dig. Thord kände sig på vippen att börja asgarva samtidigt som han kände sig obehaglig till mods.
Magnus fuktade en servett med tungan och försökte torka bort den mörka fläcken på skjortan.
- Nej... eh jag menar inget sådant... det är bara... du förstår...
Hans hand slutade upp med den gnuggande rörelsen och hans blick fäste sig i taket som om han skulle hitta de rätta orden där bland takbjälkarna.
- Äh jag vet inte hur man säger det här så jag säger det bara rakt ut.
Jag har drömt om dig. Under flera års tid.