Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till en vän

 

Jag träffade en gång en ängel

med dals djupa ögon

och ett sånt där sammetshår

man aldrig vill sluta fläta

Hon blev min vän

och som nyförälskade var vi

i härliga skrattanfall

men i vänskap är gråt nästan lika viktigt

och som vi grät

 

Men med tiden

kom tårarna allt oftare

och skratten mera sällan

Ädelstenarna grånade

och sammetslockarna tunnade ut

Allt jag kunde göra

var att vakat hennes vingar

då hon redan slutat att flyga

 

Att se en vän

Plågad av sig själv

Ensam bland tusen själar

Så fast i andras tankar

att de egna tappar all sin mening


Är nog det allra värsta

 

Hos dagens ungdom läker tiden inga sår

vi måste själva sy ihop dem

och bara det

kan vara smärtsamt nog

Alltså har vi inget annat val

Vi måste läka tillsammans

 

Det är vad jag vet

 

Med den kännedomen i mig

vill jag nu bara hjälpa

att sy och plåstra hennes avskavda själ

och visst

ska jag vakta hennes vingar

ända tills den dan

då luften blir lättare att andas

solen värmer igen och hon

Min vän

är redo att åter drunkna

i tonårsfnitter

kändisskvaller

och andra så härligt världsliga ting.

 

 

*

 




Fri vers av hallonbåt
Läst 636 gånger
Publicerad 2006-10-02 22:11



Bookmark and Share


    Lilla fröken söt
så himla fint att jag måste bokmärka!
2009-05-22

  Propella
Du skriver så vackert och du skriver så starkt och den här texten är snudd på beroendeframkallande.

"och ett sånt där sammetshår
man aldrig vill sluta fläta"

Det är såna rader som fastnar i mig.
2006-10-05

  vissla
Kärleksbrev av vackraste sort!
Mycket bra knåpat!
2006-10-02
  > Nästa text
< Föregående

hallonbåt
hallonbåt