Hon kastade sin kropp
högt upp i skyn
seglade över hustaken
befriad
vingarna vecklades ut
vinden svepte kroppen
mot skyn
Himlen tycktes oändlig
i universums storhet
längtar
tiden gick
mörkret föll
kroppen var ett med stjärnorna
i vintergatans glittrande fullkomlighet
bland supernovor
och planeter
svepte hon sin pensel
över himlakroppen
hittade sin kärlek
i ett svart hål