med hjärtats djupaste, bultande slag
förstod jag du mig aldrig skulle svika
att du mitt liv vackert skulle berika
du skulle förvandla min natt till dag

Då minnen spelar symfonin minns jag
glädjen inom mig vill då bara skrika
vår kärlek som aldrig skulle ge vika
vi blev då varandras bristande behag

när så elden skymdes av slocknad glöd
vardagens grå illusioner spräckte
drömmen som sedan länge var helt död

en dröm, blott en dröm oss väckte
att låta dig gå så emot mig bjöd
då vi insåg att vår kärlek ej räckte